Hon blickar ut mot den vita dagen
Skuggorna spelar tyst
Hästarna syns knappt i hagen

Skorna på och över axlarna hänger kappan
Med lätta steg
Bär det ner för trappan

Vinden i håret
Snön i ögonen
Handen knuten på låret

Med sin högra hand
Hon till månen
Skapar ett band

Säger åt månen
Säger åt den ordentligt
Att hon ska skälla på sonen

Det här vädret sig inte passar
Säg honom att han ska hit
Att han ska röra på sina tassar

Efter en stund
Hör hon ett mjukt ljud
Hon stannar i sin lund

Där väntar hon på sin följeslagare
Men så känner hon något vid sin fot
Stick, era gnagare!

Hon skymtar något i fjärran
Det ser inte ut som honom
Det var bara gamla kärran

Hon ryter åt månen:
Skicka hit honom,
den stora, gosiga fånen

Och plötsligt han framför henne står
Så vacker och ståtlig
Hon kramar honom så hårt hon förmår

Upp på hans rygg
Och iväg
Du har varit stygg

Viskar hon i hans öra
Snö på sommaren
Vänta bara tills mor din får höra

Han skrattar lätt
Jag är en snötiger
Ingen sa vad som var fel eller rätt!

Jag förlåter dig
Du är ju min vän
Men man måste akta sig

Du har vredgat solen
Och om det inte vore för dig
Hade jag gått runt i bara kjolen

Med de orden
Försvann de ut i snön
Bort från jorden