Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Det var en gång en visa som hette Olga. Den sjöng sig själv i ur som skur, den sjöng sig själv i dur och moll, den sjöng sig själv om otur. Den var så ledsen att när den grät, det började regna utanför.


Sagan om orättvisan



Vad folk tjötar på mig
att äta,
sova och promenera.

När jag sover
vill de att jag äter och promenerar,
när jag äter

vill de att jag sover
och när jag promenerar
vill de inte själva.

Livet är ett rent helvete
men själv sitter jag i skiten.
Livet är så orättvist

och kräver av mig att jag
skall skrapa
mina egna lotter.

Räcket det inte
att jag köper dem, kanske?
Nu har jag fått något mellan tänderna igen.

Tänk
att det alltid skall drabba
just mig.




Prosa av lodjuret/seglare VIP
Läst 329 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2014-10-29 13:24



Bookmark and Share


  Schizooliza
Haha underbar liten härligt synisk klagosång man lyfts upp o blir glad av. Du borde sälja in din talang till alla dom som inte lärt sig den riktiga klagokonstens anatomi så skulle världen bli en mycket roligare plats även bland humorlösa gnällspikar. Tack!:))
2014-11-02
  > Nästa text
< Föregående

lodjuret/seglare
lodjuret/seglare VIP