En natt jag drömde något som
jag aldrig drömt förut.
Jag drömde om att själen svalt
och alla ord var slut.

Jag drömde om en jättesal
befolkad blott med lik.
Och det var de som skulle gett
vår tillvaro musik.

Ett helvetes scenario som
dock ej gav mig nöd.
Ty lyckligtvis var även jag
i drömmen kall och död.

Jag måste medge att det var
så här på livets höst
i all sin grymma märklighet
en ringa men dock tröst.