Vem kan trösta det som ingen förstår
när det enda du gör är att riva upp mina sår

Du vet hur jag brukar låta
Dramatisk och överröst

All den kärlek jag känner
räcker aldrig till
Oavsett hur generös.

Jag önskar mer än någonting att det fanns alternativ
till detta torra, trötta bittra slöseri med liv.

Jag försöker älska
alla utom mig själv.

Det är så enkelt för en sårad själ
att vårda allt annat i sin väg

Låt mig ta hand om dig, fråga inte om mig.

Bryt ner mig, skrik åt mig, och låt mig få hålla om dig
Vyssja dig till sömns, torka bort dina tårar
Och låt mig låtsas för en sekund
att det var mina egna.

Jag har tappat kontakten med mig själv
Mitt inre, mitt jag
Försvunnet.

Men värst av allt är den ekande tomheten inuti
tyngden

Och som jag vill gråta
men jag minns inte hur man gör.

Finns det någon där
som kan finnas för mig
som jag funnits för de som behövt mig
krävt mig

Kvävt mig.