Jag hyllar dem som har en tro

men lämnar plats för andra

och inte bränner livets bro

för oss som valt att vandra

vår egen väg mot färdens slut

och på den vägen, utan prut,

kan lita till varandra.

Jag känner mig så vilsen bland

de skilda religioner

som, fast de stå på lösan sand,

begagnar övertoner

och så sitt budskap kan förklä

att svaga faller ner på knä

för olika ikoner.

Jag tror ej på en Himmel som

blott öppnas för utvalda

och nekar alla döda som

har skulder obetalda.

Den domare är icke född

som, efter livsväg törnbeströdd,

placerar mig bland kvalda.

Jag går min väg med gott humör

och mäktar inget annat.

Räds ej för något bortanför

när klockan en gång stannat

och jag blir del av den natur

vi alla en gång föddes ur

och allting blir besannat.