Mannen som inte (längre) var sjöman satt på en bänk i hamnen och sög på ett pipskaft av guttaperka. Pipan var av ett gammal och billigt märke och någon tobak hade inte legat instoppat i den på många år nu. Men vanans makt var stor och även om mannen inte längre rökte så fann han en sorts simpel trygghet i att ännu kunna låta sina sargade och söndertuggade läppar sluta sig kring dess skaft.

fortsättning följer