De gick mot mötande flammor
som svagt lyste upp stationen.
Den kvava kvällen försjönk sakta till fuktig natt.

"Du är inte lokalbo."
"Nej"
"Varför är du ensam?"
"Det var jag inte!"
"Är du gäst hos någon?"
"Jag vill inte säga det."
"Men varför?"
"Vet inte."

Landsvägen var krokig och ojämn.
De högklackade skorna var så obekväma
att hon pressade ihop läpparna av smärta .

"Ah så roligt!Jag ska skryta om detta
och de skall dö av avundskjuka ."

Hon drog en försiktig suck och kastade i
smyg en blick på honom .
I de svarta fönstren vid sidan om
återspeglades den tomma gatan.

Upptagen av sina känsloupplevelser
märkte hon inte hans bittermörka drag.
Överaskande omfamnade han hennes midja
och hon kände ett hårt stick mot magen.

"Följ med mig!" sade han nonchalant och blinkade.

Hon bleknade och en skälvning borrade sig genom hennes kropp.

"Var tyst och följ med mig"upprepade han
med en låg hotfull röst
och drog henne till en kuslig tvärväg.

Hon insåg omedelbart vad hon skulle göra.
I nästa ögonblick slet hon sig loss och sprang.
Månljuset läckte genom de svartdammiga molnen
och lyste sparsamt upp hennes flycktväg.
Som ett jagat djur sprang hon in i en liten infart.
Där inne var det kolsvart och trångt.
Hon gömde sig bakom en dörr och tog av sig skorna.
Någon drog hårt i dörren.
Stora varma armar omfamnade hennes kropp, lyfte lätt upp den och bar ut .
Han tog skorna ur hennes darranda händer, satte dem på fötterna.

"Jag älskar högklackade skor på små smala fötter."sade han
och log med ett sanslöst galet leende.

Ledsen och med vilt slingrande ögon
mot den belysta tågstationen.

Spänd tystnad avbröts av ett passerande x 2000.


f.f