Regnets smattranade mot rutan,
Befriar mig från min ängslan,
Ångesten gömmer sig i skuggorna,
När tryggheten tränger fram genom stuprännorna.

Regnet spelar på mina trumhinnor,
Trollar fram melodier av ångestbefriande minnen,
Tårarna forsas bort och blandas ut,
Och bäcken lockar fram virvlar av lekfullhet.

Solens nyfikna strålar tittar fram,
Och skapar ett spektrum av vackra färger,
Stänk av glädje sprider sig över himlen,
Och omfamnar vilsenhetens mörker.

Väderbitna ekar slår försiktigt rot,
Och grenarna sträcker mig uppåt,
Tills jag bländas av regnbågens artilleri,
Och vilar i själens färgglada ensamhet.