Den döda kvinnan låg i den av vitt tyg
fordrade kistan och hennes ansikte
påminde om torkade plommon. Musiken
var i mollton och svensk. Folkvisor utan
sång. Det var så hennes

dotterdotter tolkat den dödas sista vilja.
Salen kistan befann sig i var packad till
bristningsgränsen med familj, nära
vänner och bekanta. Folk boende när
och långväga ifrån hade

slutit upp för att ta ett sista farväl av
den gamla damen. Hon som verkat i så
många sammanhang och betytt så
mycket för så många fler människor än
som kunde synas ha

anlänt till salen. Eftersom kvinnan inte
varit kristen hade hon inte heller velat
att samlingen skulle ske i en kyrka. I ett
annat hus i närheten stod bord dukade
med drycker och en

lättare måltid, en sorts efterrätter samt
även heta drycker. En liten orkester var
inhyrd och de spelade klassiska stycken
för de vilka sedan satt bänkade efter
ceremonien med att

betyga den döda sin respekt och lägga
rosor på kistan då den sedan väl slutits
om hennes kropp och uppenbarelse.
Först sa folk som satt sida vid sida i en
viss förutbestämd ordning,

inte mycket till varandra. Det var först
då de låtit sig mättas av maten och vinet
börjat stiga dem åt huvudet som stäm-
ningen blev något mer uppsluppen och
med även musikens hjälp som