En i stort sett bekant till mig,
om än på håll,
besökte mig i juni
och talade om kortfilmer.

Men eftersom jag bor i Stockholm
och talar som jag gör
gjorde vi oss inte helt förstådda
till en början.

Jag tyckte precis att det jag hört
skulle handla om kåtfilmer,
men istället var det om kortfilmer.
Det uppstod

en del missförstånd och förvecklingar,
förväxlingar.
Men när sakernas tillstånd
var utredda så kom vi hyggligt överens

om att just amatörfilmen
som konstart fortfarande hade sin publik
trots vissa nerdragningar av budgeten
de senaste åren.

Hon å sin sida
talade sig varm för just de filmer
som vännerna på högskolan sysslade med,
pysslade om

samt sökte olika
distributionskanaler till.
Medan jag då,
som konsument,

sällan eller aldrig sett
stort antal
av dessa för mig
så märkliga tingestar.

Genom en förut tillfällig vän,
vår bekantskap tog slut
då han gick och gifte sig
efter fyra års intensiva detaljstudier

att filmkonstens historia genom tiderna,
den smala genre som amatörfilmen
ändå ses som
när det kommer till att samsas

i små eller till och med trånga utrymmen
som skrubbar, prång,
på köksbord, vid diskbänkar
samt märkligt nog i även tvättstugan.