I det lilla rummet rådde gravlik tystnad.
Två ansikten vända bort från varandra var likbleka.

"Nu börjar mitt hundliv!", stönade Herman.
"Sa du nåt?", frågade Saga.
"Nej!"
"Vad?"
"Det var ingenting...."

I dödstystnaden hördes bara Hermans tunga andning.

Saga bröt otåligt tystnaden ,"Vad ska du säga mig?"

Hon hade velat gå fram till Herman, kyssa,
få krama och säga; att hon blev förälskad i honom från första ögonkastet.

"Vad vill du ?", frågade Herman och i hans ögon lyste en elak glans.

Hans dystra siluett och torra ton gjorde henne orolig och hon kände sig obehagligt beklämd.

"Var det allt vad du ska säga mig?" , hördes hennes darrande röst.

"Din slyna!" , skrek han ilsket, började tala rått och brutalt i så förkrossande och stötliga ord.

" Du förstör mitt liv....
Fattar du det? Jag ska gifta mig snart.....hör du , dumma kossa? ", röt han åt henne.

I en handvändning slog han omkull henne med ett enda slag.
Hon föll ljudlöst till golvet.
Han böjde sig över henne och viskade spetsigt,

" Jag tror inte på dit skitprat! Ge dig i väg din subba!"

Plöstligt utan att ta händerna från ansiktet tog Saga sig samman
och spottade Herman rakt i ansiktet.
I ett sånt raseri grep Herman Saga om halsen och pressade ihop.

"Förbannade häxa!Nu ska du få vad du förtjänar!",
vrålade Herman vild , hotfull och gav henne en hård örfil.

Sedan lyfte han upp hennes linne och
slet bort den svarta behån.Från den föll ett ihoprullat kuvert.

"Vad är det?", frågade han nyfiket.

Han tände ficklampan .

"Brev till mig!"upprepade han.

"Ett fruntimmer till! Fy fan! Vad trött jag är på er alla!", och han sparkade Saga i ryggen.

Hon ramlade och hennes ansikte föll på en av hennes skor.
Den högklackade skon tryckte mot hennes näsa och varm ,klibbig blod droppade ut.

"Mina finaste skor !Jag måsta ta dem med mig" ,flög plöstligt hennes tanke.

Hon kröp till dörren, tryckte med huvudet mot den.

Dörren knarrade svagt och regndoft slog emot henne.


f.f