Regnddroppar lugnade ner Sagas sinnesstämning .
Hon tog djupt,djupt andetag och satt sig på den dyblöta marken.
Efter en stund började hon skämmas,en hopplös förtvivlan grep henne.
Konstiga ljud stöttes fram från hennes strupe.
Hon ville säga någonting men hennes röst förstummades.
Tystlåten och tårögd tittade hon sig omkring
med förlorande fullständigt fattningen.
Nattystnaden stördes av det snabbt framglidande tåget.
Blossande ansikte spratt till och hon blev märkbart glad att höra det genomträngande ljudet.

"J..a..g s..k..a g...å ...., jag g...å...r.... d..iii..ttt..."

Hon satte på sina högklackade skor och stapplade i väg.
Hon led av spruckna blåsor på fötterna.

"Tig!Tig!Jag förtjänade stryk...."viskade hon,
en människa i mig är förnedrad!Jag har ingen värde i mig......
jag är tomrum ,svart tomrum..bara..." ,
och hon kände sig som om hennes hjärta ville brista.

Med förlamad själ under det piskande regnet
vacklade hennes spröda figur fram.
Plöstligt kände hon en hård klump i bröstet som vred sig hastigt.
Hon stannade och hörde ljudet av plaskande löpsteg som ekade mellan husen.

En hes röst mullrade ut i natten, "S...a....gggg.....aaaaa... !"

"Nej ,nej ....!"viskade hon kinkigt.

"Dit ,dit var ljuset kommer......jag går, j...a.g.g s..prinnn...ger..!"

Höga vassa klackar piskade den blöta asfalten
och gav gensvar med falsettljud i natten.
Där framme ligger den efterlängtade järnvägstationen.
Massa räls uppfattades som hoptrasslade nerver
och i hennes omtöcknade ögon gled en känsla att vara dömd.

Ett x2000 dök upp i den suddiga horisonten.

Hon tog bort skorna och fast besluten satte hon fart på sin lätta kropp.

"J ... .a..g hiiiinnneeeeer.....till ljuseeeeet...."viskade hon stammande
och brast i våldsamt gråtutbrått.


Fint sprött ljud genomträngde atmosfären:


Stendöv sammanspråk
med detta kärleks sorg
i skumma fönsterrutan,
belastar en strimma av hopp _livstrådar
som förlamar din instinkt,
sakta skimrar bort
med anstränga ljus i luriga skuggor
bort,bort från jorden!


f.f