Strimmor av ljus är december morgons skådespel.
Solrosen har för länge sedan tappat sina strålar.
Från sin gren släpper droppen sakta sitt grepp.
Genom dess hinna förnimmer jag ögonblicklig klarhet-
Havrefälten böljar i den tilltagande vinden.
Det är sommar i tanken. Det är frihet att minnas-
Allt är en rörelse genom tid och rum-
Jag minns de röda rosorna på den klockformade klänningen.
Ljudet från vågorna. Vindens svala beröring-
Trygghet är årstiders ständiga upprepning-
Riktningen vilar förankrad i tiden-