förberedelsens tid
vi darrar av förväntan och att inte räcka till
vi minns barndomens jular när allt kanske var fint
vi minns i våra cellminnen hur jobbigt det var
men vi vill bara komma ihåg de ljuva dofterna där till
vi vill minnas att det var gott i allas hjärtans drill

minns du hur i mormor och morfars hus det smakade sill
vill inte minnas de höga glasen av blänkande sup där till
minns du när vi dansade långdans genom villande hall
hand i hand vi susade genom julesånger och stojande röster

vi står uppradade arm vid arm uti hallens vida kant
du ligger med magen över morfars stora knä
du ska lära dig vett
ingen vågar ingripa
du känner dig sviken
jag kunde inte hjälpa dig
det var morfar, patriarken som bestämde

julen är en fin tid!
vi vill minnas det som var bra
på julen ska vi vara glada och glädjas
men hur kan jag vara glad när mina minnen
blir överskuggade av så många dubbla budskap

hur kan jag vara glad när det finns de som mår så dåligt
hur kan jag må bra när vansinnet smyger sig fram så tåligt

men medan åren har sakta gått fram
så har visdomen fått mig att andas till sans
jag ber för de som lider i dessa tider
jag ber för det ljus som inom oss skiner