Jag har vandrat längs mörka vägar
jag har bultat sönder var reglad port
där livets färger sedan länge flagnat bort

har jag äntrat bergsmassiv
har jag dykt i djupa hav
har jag svurit över lik

jag skall visa er vägen
som leder till gryningsljus
den släntrar listigt undan
ifrån allfartsvägars sken

med sporrar i sidan
så piskan viner stinn
full av levrat blod
skall du tvaga
dina händers jord

tills dina vittrade ben
bortglömda ligger
kastade i hög
av vitkalkad sten

på andra sidan tröskeln
slipas dina nycklar ned
till bilor och svärd
av tålig Hansaplast

borsta nu väck flinet
så bjuder jag på vinet
vi skålar för hin håle
dansar runt en påle

halsar borsten
genomstrupen
och vrider
gistna munnar ur led