Hon heter inget än, men hon har en vän med tusen namn, med världens varmaste famn, hon är äntligen i hamn. I din fantasi har hon redan hittat hem, i poesi är hon den som håller dig ömt, i verklighet är hon osynligt dömd för hon kommer när du glömmer att du faktiskt bara drömmer. I ditt tomma rum flyttar hon in, hon är stum men tar din tanke och gör om den till sin, du hör hennes andetag ibland, du känner hennes hand i din. Inatt sover hon i luftiga lakan, medan du gick tillbaka till vakna ögonblick. Hon lämnar dig nu, i dåligt skick, du städar upp och skurar, vädrar ut och surar. Ditt tomma rum saknar repliker, och desto tommare blir det när du skriker, när det ekar och när du känner dig sviken av ditt flyktiga besök, när din gäst gång på gång går upp i rök. Ändå försöker du ibland, lägger en nyckel i någons hand, men vad spelar det för roll, vad är det du vill göra? Ditt rum är tomt på innehåll, det finns ingenting att röra.