Ett litet steg,
stort och enkelt
och ändå
så svårt.
Att ta.

Oavsett,
så gjorde jag det.
Att jag satt
och andades på
sängkanten
denna morgon
och just andades
är beviset på
att jag tagit mig igenom
allt det svåra.

Jag drev
mig själv till spiralens
botten.
Jag lät mig falla
bit för bit
genom negativa tankar.

Lätt och svårt.

Där nere
bestämde jag mig för
att ändra,
förändra,
förbättra mitt läge.
Jag började att tvinga mig,
tvinga mig att där
på min sängkant
tänka tre positiva tankar
innan det ens fick vara tal om
att kliva upp.

Lätt och svårt.

Spiralen,
jag är på väg uppåt nu.
Likt fridykaren
som dykt djupt.

Ett litet steg i taget,
ett andetag åt gången.
Starkare,
är jag.

Än igår.