Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Det känns så gott att fått axla en sådan där mantel och börda som gått i arv generation efter generation. Trots att slit och slängdepartementet inrättades redan för en femtio år sedan eller så känns det fortfarande som förlegat.


Mental terapi




kan vara att sätta på en film och medan
den pågår sitta i fåtöljen och sortera ett
hundratal par strumpor. Det finns förstås
en del individer som föredrar att stoppa
strumpor,

laga kläder, sticka tröjor, mössor och
vantar eller virka dukar, små fyrkanter
till lapptäcken eller mössor, grytappar
och så vidare. Men nu kan ju inte alla
vara

som lilla jag, som föredrar att vika tvätt.
I detta fall ett hundratal strumpor och
sockar. Samt finna ut att en del strumpor
är alltför udda för att paras ihop. Särskilt
om

de är av olika färgnyanser eller storlekar,
mönster och chica små figurer i tryck på.
Först är det hyfsat enkelt, det är som ett
pussel där kantbitar läggs först. I detta
fall

sorteringen i färger och nyanser, storlekar
och främst om det rör sig om vintersockar
eller sommarstrumpor. När de mest utmär
kande och lättsorterade är sammanvikta
och

rullade till små bollar i par om par så är
det uteslutningsmetoden som gäller. Det
handlar då om att hålla i en strumpa eller
socka och så jämföra en i taget med den
stora

högen av lätt anonyma strumpor. En och
en matchas de tills den rätta eller i vilket
fall nöjsamt passande rullas ihop tillsam
mans och förpassas till den stora tvättp
åsen

eller kassen varur de sedan sorteras ut
för att passa i därför avsedda lådor i en
eller annan byrå. Detta är ett delikat
arbete som skulle kunna få för sig att bli
en

trist syssla om det inte vore för den där
lättsamma filmen som rullar på utan av
brott i cirka en och en halv timme och
gör att det mesta av jobbet hinner bli
utfört.

Till så stor förnöjelse och glädje för en
enda redan något kvällstrött mänsklig
varelse som exempelvis jag själv. Ytterligt
tillfredställande på min ära. Tänk bara
om

mamma kunnat se mig nu. Men hon ligg
nog redan och sussar så gott på sitt som
skära rosenöra och det kan jag ju inte
annan än unna henne i sin generation av
damer.




Prosa (Fabel/Saga) av lodjuret/seglare VIP
Läst 265 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2015-01-27 13:37



Bookmark and Share


  kirsti ylinikka
Två aliens möttes mellan jorden och Marsipanus. "När du ändå är där" sa den på väg från, till den som var på väg till "ta EN strumpa ur tvättkorgen. Dom blir vansinniga!"
Det måste vara så det går till.
2015-01-27

    Lena Söderkvist VIP
Tänk när du skall sortera knappar... hihihi.
2015-01-27
  > Nästa text
< Föregående

lodjuret/seglare
lodjuret/seglare VIP