Det blir blixtrande vitt för ögonen. Sen kom knallen och självmordsbombaren far åt helvete men i smällen tar han med sig också mig, ett åsyna vittne senare till den ynklige sprängarens möte med Fan själv där nere.

- Det trodde du inte, va! säger Fan och skrattar bullrande, men är man korkad så är man.
- Fast du där, säger han till mig och pekar med eldgaffeln, dig kan jag rädda. Dig vill jag inte ha hit.
- Jag älskar bara de riktigt onda. Så dig skickar jag upp igen.

Återkommen bland de levande häruppe konstaterar jag glatt, att jag kommit lindrigt undan och bara blivit något svedd.
Det lönar sig inte med bomber i längden.
Tydligen.