Mormor och morfars äppelträd
Var ganska stort
Det stod nära den lilla grusvägen och den täta häcken
De ljust- ljust gula äpplena
Söta och saftiga.
Resan hem i baksätet, outforskad
full av glädje och förhoppning
Månen var vacker och stor genom bilrutan
Det lilla fann vägen i allt det stora
Nu är annan tid

Gratis är ju ändå bäst
För den vars plånbok under de senaste åren
växt som en cancersvulst

Och här kommer Fantomen
I chefsskrud
Håller sin prästkrage
I handen och räknar:
Får jobb- får inte
Någon att räkna med- räknas inte
Någon jag gillar- gillar inte

Men vi som räknas bort då? Vi som inte
räknas med?
-Jag är Fantomen och avgör därför andras öden.

Terapihunden vilar
Efter morgonens pass
Jag behöver något som tar hål på sorgen
Något som får den att läka ut
Den har bott hos mig så länge nu
Utan tecken på att vilja ge sig av
Lilla tysta katten
med sina kloka ögon
Sitter still. Väntar
och väntar

I den svaga övergången
Mellan hopp och förtvivlan
Dansar morgondagen
Våren ligger som ett utanpålager
Det är något med ljuset
Och takdroppet