"De gyllene åren" är påtagligt grå,

en känsla som kan vara svår att rå på

när självbilden utgör en retrospektiv

betraktelse av det du ansåg gav liv

åt dagar du kände att världen var din

och varje ny dag sa "Där är du! Kom in!"

"De gyllene åren", kan hända de gömmer

sig bakom de moln som så generöst tömmer

sin snö och sitt regn på din trötta lekamen?

Och utgör de då kanske blott en tentamen

som tillvaron skänkt oss , en smula i smyg?

En grym addition av vår levnads betyg?

"De gyllene åren" är nog mest en sägen

som hjälper dig orka din vandring på vägen

i hälsa och sjukdom, i lycka och sorg,

byggd på fantasin om ditt hem som en borg.

Så blicka tillbaka! Där kanske du får en

rättvisande bild av "de gyllene åren".