Hon var bara lång
som en sidobänk är hög
Hon var vit om kinderna
svart om ögonen
röd om sin plutande mun

Hon satt i sin stol
alla nätter,
flankerad av brinnande fyrfat,
bakom stängda och låsta dörrar

Sedan randades alltid dagen
och hon framträdde livlös och grå
De kunde inte, ville inte
ändra på det

Så en morgon var hon borta.



11/6 2011