Kära goda kloka socialförsäkringsminister på den rödare sidan av den politiska skiljelinjen. Jag tillskriver nu dig i frågan om en Gudrun och detta är en presentation som vill lägga samman alla parametrar i situationen kring den fiktiva personen Gudrun i dagens Sverige, eftersom Gudrun lever på såkallad sjukersättning och kommer att fortsätta med det under resterande livstid på grund av sjukdomarnas art. Något måste därvidlag göras för att belysa situationen.

Gudrun är en person som inte tillhör någon av de grupper som erhåller extra stöd genom regelverk och funktioner som finns idag, som assistentersättning, boendestöd, socialbidrag, handikappersättning, terapipengar till fd IS soldater, företagsstöd, arbetshjälpmedelsersättning, bilstöd, stöd till mångkulturella aktiviteter, enskilda aktivitetsersättningar, tandvårdsersättning och så vidare.

Hon är en person som tillhör en grupp som inte får någon mediatid, som pensionärer, flyktingar, Romer, arbetslösa, studenter, bärplockare, stenkastare, bilbrännare, ensamstående föräldrar och ensamkommande barn får, för att nämna några exempel.

Gudrun är också en person som inte har några lobbygrupper, rika anhöriga, eller några nätverk och kanaler varken in eller utrikes.

Bästa socialvårdsminister, det finns troligtvis inte något som heter ”att inte ha extra utgifter i samband med sjukdom”, ett begrepp som används i bidragssammanhang. Det finns bara godkända extra utgifter som finns uppräknade i regelverken och icke godkända, som inte räknas upp eller räknas med.

Beaktande de så kallade fördyrande omständigheterna av icke godkänd art, kan nämnas till exempel att sjukersättningen enbart räknas upp med index för att för övrigt vara exakt densamma som den var då den beräknades i en enskild ”Gudruns” fall, oavsett när (1970-2014?) och oavsett hur mycket övriga kostnader ökar i övrigt.

Detta sätt att räkna är kostnadseffektivt för bidragsgivarna, till skillnad från pensionssystemet för ministrar och att verka för minimala ändringar är också kostnadseffektivt, då skattemedel inte kan täcka alla behov. Alla system är i grunden selektiva.

Att kostnaderna generellt ökar kan jag personligen ödmjukast försäkra er, då jag tillfälligt varit på besök i verkligheten utanför statistiken i min dator och därför delvis upplevt densamma. Till exempel kostar SL’s 50 kr kort från 1970 talet, som då kostade just 50 kr per månad, nästan 1000 kr år 2015. Det är kostnadsökningar det och det kan även sammankopplas med en kraftigt försämrad levnadsnivå i form av betydande realinkomstminskningar varje år för Gudrun i alla former genom att bidragt bara indexhöjs och detta, helt oavsett politisk färg och form.

Att ständigt leva med ekonomisk ångest och oro samt i en situation av maktlöshet, att ha etablerat vissa sjukdomstillstånd, icke listade inom de regelverk som föranleder ytterligare ekonomiska bidrag och ersättningar från det svenska bidragssystemet, leder med stor säkerhet till så pass försämrade levnadsvillkor att ett förtida frånfälle kan förutses. I och med det, kan en förlängd belastning på bidragssystemet räknas bort om strukturen och dess konsekvenser, trots genomlysning, tillåts kvarstå.

För att försöka börja förstå på djupet, föreställ er, om ni kan avsätta tid och ork i ert omfattande vardagspussel, att den egna personen eller någon mycket närstående, råkar drabbas av en livslång sjukdom men utan att tillhöra någon av de grupper som får extra hjälp av bidragssystemet och vars tillstånd inte genererar mer än en försumbar summa försäkringspengar. Svårt? Visst men trägen vinner, det gäller att ha en rik föreställningsvärld om inte annat.

Om denna uppmaning till inlevelse på något sätt upplevs som ett hot eller en kränkning så vill jag försäkra er om att det är varken eller, utan bara en tankelek. Så är Gudrun synlig nu? Finns hon eller kanske hen där, för er inre syn? Hjälper det måhända om en fiktiv bild bifogas?

Hen, för att vara politiskt korrekt, tillhör den grupp i dagens Sverige som har det allra svårast och hen betalar full skatt på sin lilla ersättning. Inga jobbskatteavdrag där inte, för hen jobbar ju inte eller hur? Tyvärr har hen inga skatteplanerare eller avdragsmöjligheter så full skatt blir konsekvenserna för alla sorters Gudrun inom sjukersättningsystemet. Detta torde dock vara långsiktigt gynnsamt för bidragsgivarna om än med små summor.

För att får en heltäckande bild av den här personen som jag valt att kalla Gudrun (Guds bokstav) måste de vanligaste kostnaderna en vuxen person idag i Sverige har, läggas samman och jämföras med inkomsten. Någon så kallad ”lyx” som märkesvaror, näringsrik nyttig mat, rekreation, ansiktslyftningar och teaterbesök utesluts. Bil, sommarstuga och utlandsresor avgår även och basen blir tandvård, sjukvård, mediciner, glasögon, kläder, skor, boende, mat, TV, telefon, försäkringar, råd att resa kommunalt och kanske lyxen frisör, och naturligtvis baserade på schablonbelopp. Instämmer ni fru minister?

Socialtjänsten har dessa summor uträknade och kallar dem för riksnormen. De har dock samma summa för alla Gudrun oavsett kön form religion och nationalitet, från 20 år och uppåt fast kostnaderna utan tvekan skiljer sig åt mycket i olika åldrar för t ex resor, mediciner, vård och tandvård, glasögon, icke bidragsberättigande hjälpmedel som promenadkäppar, muskel och ledstöd, läsglas med mera. Detta att normen är lika för alla åldrar, kan även kallas jämlikhet om det valet görs och normen finns att läsa om, på arabiska tyska ryska finska ungerska kinesiska osv.

Om det finns på svenska är dock oklart i skrivande stund.

På Socialstyrelsens och försäkringskassans hemsidor läser jag bland annat att, tillsammans med skäliga kostnader för vissa andra behov, utgör riksnormen nivån på försörjningsstödet. Beloppen bestäms av regeringen inför varje nytt kalenderår och gäller som miniminivå för de behov som den ska täcka.

Riksnormen anges vara densamma för 2015 som 2014 och utgörs därför av samma belopp 2015 som det gjorde för 2014! Måhända är detta ett skrivfel som skall komma att korrigeras, då beloppen för utgifter inte är desamma 2015 som 2014, men osäkerhet råder kring detta. Riksnormssumman för 2015 är denna osäkerhet till trots 4 680 kronor per månad och person för alla utgifter totalt och då har alltså boendekostnaden räknats bort.

Mycket starkt vill jag framhålla här att kronofogdens och bankernas begrepp om summa ”kvar per månad efter skatt och boendekostnad” dvs deras norm, verkligen skiljer sig från den ovan nämnda så kallade riksnormen.

För boendekostnad finns det också ett tak om man räknar enskilt eller för bostadstillägg via Försäkringskassan och inte arbetar på socialkontor för att betala ut försörjningsstöd, för där gäller faktiskt den faktiska hyran.

Den högsta beräkningsbara hyran är 4850 kr/ månad och det allra högsta bostadstillägget vid sjukersättning är 4511 kr, när försäkringskassan räknar. Har en Gudrun tilldelats bostadstillägget 4511 kr per månad och hyrestaket är 4850 kr blir frågan som ni nog kan förstå, på vilken nivå i kronor och ören ligger sjukersättningen då?

Jag frågar mig också i detta nu, hur många hyresbostäder hittar man 2015 i Sverige med en hyra på max 4850 kr per månad, bästa socialförsäkringsminister? Detta kanske borde undersökas som komplement? Man skulle även kunna tillägga ” vilken boendekostnad har bostadsministern per månad” för att göra det hela ännu mer överskådligt, men nej, ni behöver inte alls svara. Jag vill inte vara otrevlig eller egentligen jämföra alls, bara plantera en tanke, så ursäkta än en gång.

Strukturer för bidrag villkor och tillägg inom socialförsäkringssystemen kan ju självklart föreslås korrigeras efter konsekvensgenomlysning, om ministern skulle ha sådana önskemål, oavsett åt vilka håll.

En person är bara funktionshindrad och hjälplös i en omgivning som skapat förutsättningar för funktionshinder och hjälplöshet, säger forskningen.

Ingen "Gudrun" oavsett färg, form, kön, ålder, samhällsklass, religion, nationalitet eller sexuell läggning väljer funktionshinder och maktlöshet om något annat finns att välja, säger också forskningen.

Vad socialförsäkringsministeriet säger och anser är deras val och även det som i någon mån benämns fördelningspolitik.

Vad har då ”Gudrun” för chans att förändra sina livsvillkor? Om hon t e x. vill byta bostad, ta ett lån, få en välgjort krona ett implantat eller bro i sin mun, istället för att vara tandlös. Börja leva hälsosammare, och inte bara äta pasta, för att få ner inflammationsnivåerna i kroppen. Resa bort för att få lite stimulans, studera via studieförbunden för att trots allt försöka förkovra sig, gå på en teaterföreställning, betala på avbetalning, ta en massage eller betala inträdet till en konsert? Ytterst ringa chanser skulle jag vilja påstå, för många av de förmåner som avser studenter och pensionärer gäller tyvärr inte för Gudrun och hennes inkomster är för låga för banker, hyresvärdar och företag som säljer på avbetalning. Hon faller utanför en rad ramar för att sammanfatta det hela och det som blir över när Gudruns boendekostnad är borträknad är sannolikt försumbart.

Här kan man ju, om viljan finns, roa sig med att räkna på vad en liter mjölk per dag i ett år samt en dagen lunch per dag i ett år, kostar var för sig, bara för att få en jämförelsesumma med månadsbeloppet 4850kr, riksnormen inom socialtjänsten.

Föreställ er nu Gudrun som en kvinna som arbetat fram till 46,3 års ålder i ett kvinnodominerat låglöneyrke inom barnomsorg, vård, städning, service på ICA eller restaurang till exempel. Hon har till sist, efter dryga två års utredande och sjukskrivande fått sjukersättning, först på halvtid, sedan 75 %, sedan heltid, för Gudrun är uppfostrad till att inte ”ligga samhället till last och göra rätt för sig” så hon försökte in i det längsta att hålla sig kvar på arbetsmarknaden. Hon bet sannolikt ihop och försökte och gick igenom misslyckanden på misslyckanden innan hon stängdes ute från arbetslivet. Sannorlikt fick hon inte ens någon Begonia och med stor säkerhet fick hon inga avgångsvederlag eller livslånga pensioner.

Redan första dagen på sjukskrivningen stannade dock inkomsten upp. Sjuklediga och graviditetslediga får inga löneökningar. Det har facken sett till. Det blev då i Gudruns fall drygt två år utan löneökningar före sjukersättningsbeslutet. Kostnaderna stod emellertid inte stilla under innevarande period, utan bara Gudruns lön!

Hur ministern väljer att tolka detta utgår från kulturella politiska etiska samhälleliga ekonomiska och social ställningstaganden och val.

När väl sjukersättningen blev ett faktum för Gudrun så blev hon av med ytterligare ersättning med en i dessa sammanhang stor summa per år, i övriga sammanhang, en försumbar summa, då som det heter ” förmånen ändrades” från 50 till 75 till 100 % av arbetsförmågan. Hade Gudrun inte envisats med att försöka fortsätta orka arbeta och tagit 100 % sjukersättning på en gång hade hon sluppit avdraget för ” förändrade nivåer i ersättningen”.

En löjligt liten summa blev till slut beräkningsgrund för sjukersättningen som räknas på 70 % av årsinkomsten, före skatt. Föreställ er här att den summan som blir kvar per år för Gudrun är 150 883 kr per år före skatt och då har en hög summa för en person med ungefär ovan beskrivna komponenter och parametrar som livsinnehåll, valts som beräkningsgrund. Det blir 12800 kr per månad före skatt totalt och detta då oavsett boendekostnaden! I detta fall gäller försäkringskassans beräkningsgrund för bostadstillägg, dvs max 4850 kr i månaden i hyra är beräkningsbar grund och betingar då en viss procentsats i bostadstillägg. Detta läggs till sjukersättningen och därefter dras skatt på hela beloppet. Har du sjukersättning blir försäkringskassan så att säga, din arbetsgivare.

Förlåt frågan, som inte behöver besvaras bästa socialförsäkringsministern, men skulle ni kunna leva på den summan per månad före skatt?

Föreställ er sedan att de enda förändringarna fram till dess ni avlider är att ni blir allt sjukare och äldre, allt blir allt dyrare och att ni när ni fyller 65 förmodligen får ytterligare försämring av ersättningen.

Gick det att föreställa sig detta utan att känna sig deprimerad utsatt kränkt eller påhoppad?

Meningen är bara att göra den totala situationen synligt till förmån för beslutsfattande, utan några som helst värderanden.

När det gäller just den Gudrun vi arbetar med här, så har hon en rad icke godkända eller bidragsgrundande sjukdomar och tillstånd som grund för sin sjukersättning. Detta kan fördyra och försvårar för henne personligen, även om det inte syns eller finns med i beräkningsgrunderna och därför kan bortses ifrån av myndighetspersoner. Hon kommer med stor sannolikhet att ha utgifter som inte finns enligt socialförsäkringsystemets beräkningsgrunder, för vård mediciner och hjälpmedel, men som ändå finns i det verkliga livet för Gudrun själv. Detta kan genomlysningen dock välja att bortse ifrån som en parameter, eftersom det inte är reglerade kostnader.

Vad kan det då vara för sjukdomar och tillstånd som försvårar och som inte godkänns av samhällets stödregelverk? Gudrun kan ha haft den dåliga smaken att etablera ärftlig generell artros, myofaciellt smärtsyndrom, fibromyalgi, gikt, ryggskott och utslitna knän eller fingerleder. Det kan vara ODE, ME, ADHD, HSP, IBS, måhända hela alfabetet och kanske dyslexi, dyskalkyli, närsyntet, brytningsfel, långsynthet, migrän och sömnrubbningar men inte Asbergers och Autism, för dessa sjukdomstillstånd ger särskilda förmåner inom bidragssystemen.

Tänk så lömskt och dåligt planerat av en sådan som Gudrun att till exempel få lågt eller högt blodtryck, Ulcerös Proktit, men inte Ulcerös Kolit eller Chrons sjukdom, för det ger särskilda sjukdomsförmåner. Har hon etablerat över eller underfunktion på sköldkörteln, struma eller giftstruma, snarkning och sömnapné, ansträngningsastma, psoriasis, utbrändhet, depression, ljud, ljus eller luktkänslighet, Borderline tillstånd, svår tandgnissling, tics och fobi i form av rädsla för vatten, flyg, råttor, ormar, brunnar, hissar eller fält till exempel, kan hon inte räkna med bidrag för fördyrande sjukdomstillstånd. Det är till exempel billigare att vara livrädd för flygplan än att inte vara det av den enkla anledningen att man då undviker att flyga. Flygresor kostar, även om de är billiga i förhållande till den miljöskada de åstadkommer. Kanske borde flygrädda därför få en lägre ersättningsnivå, då deras levandsomkostander minskar, oavsett hur sjukersättningsnivån genrellt ser ut. Bara en tanke.

Egoistiska icke samhällsnyttiga val som att se till att man har sömnrubbningar, är bipolär, spelberoende eller har borderline och att ha valt att växa upp i dysfunktionell missbruksmiljö, vara blyg, har låg självkänsla, vara ensam, utan körkort och sparkapital, utan barn, partner och hund, boende i hyresrätt och med skadad tillit och isolerad, gör att man ytterst bristfälligt bidrar till den ständiga ekonomiska tillväxten och man blir så att säga ur den synvinkeln en börda för samhället inte en hugad positivistisk konsument som är det politiskt ekonomiskt och socialt korrekta, rekommenderade tillståndet.

Det kanske kan bli nödvändigt att i framtiden söka tillstånd för dylika avvikande tillstånd som kännetecknar en Gudrun, bästa fru minister, för att finansiera sjukersättningar, eftersom vi redan tidigare konstaterat, att "skattemedel kan inte räcka till allt". Inga beviljade terapipengar rekommenderas i alla fall och en liten avgift som sedan momsbeläggs kan kanske tas ut vid en sådan eventuell tillståndsansökan.

Hon finns i vårt samhälle, om än dold, fast i detta fall dold utan Burkor, Gudrun, som en hon, han eller hen med några eller alla av ovanstående parametrar i sitt personliga livspussel och varför inte - blanda och ge - några till? Inga av dessa parametrar ryms dock inom de regelverk som ger extra utdelning i form av extra ersättning förutom sjukersättning, för särskilda behov, fördyrande omkostnader eller extra behjärtansvärda ändamål, utan dessa Gudruns får leva på sin sjukersättning allena och tyvärr finns de i ett större antal än vad etablissemanget kanske räknat med. De upptar ju inget mediautrymme så de blir i det närmaste osynlig oavsett skepnad.

Så vad ska vi då göra, kära fru väletablerade minister, åt problemet Gudrun? På medeltiden ansågs sjukdom som ett straff från Gud eller Gudarna och den sjuke behandlades därefter. Vad Nazisterna gjorde vet vi redan. Har vi månne återinfört de här reglerna i smyg?

Politisk sakkunnig i sociala frågor, Fanny Funsson af Hemlag 2015-02-27
Tillsatt i januari 2015 avsatt i januari 2015 på oklara grunder.


Lena Renman februari 2015. Korrekturläst och korrigerad 28/5 2015 låt mig veta om du hittar något fler skrivfel.