Playa de las Canteras ligger centralt i staden Las Palmas på Gran Canaria.

Från själva playan går det trappor upp till den berömda strandpromenaden. Vid foten av en sådan trappa hade fyra unga män från min hemstad Göteborg börjat fira den nya dagen och trots att klockan ännu inte var tolv var de redan duktigt i gasen. 

En av dem, en lång, muskulös typ med ett flertal märkliga tatueringar på de omfångsrika överarmarna rapade öl men var också hungrig, för han vill locka med de andra till närmaste grillbar.

”Kôm ijen nu då, pôjkar” ropade han till de andra, av vilka två fortfarande låg och grinade mot solen och den fjärde satt med en öppnad ölburk i varje näve. Alla tycktes vara på ett strålande humör.
”Vesst, Regis, behåll sjottan på, ja kômmer, jag skall bara drecka ur fösst!”

Denna oskyldiga mening blev inledningen till en sketch som, mitt i sin absurditet, blev ett skolexempel på hur upprepningshumor fungerar när den är verkligt framgångsrik.
En av de liggande pôjkarna satte sig nämligen upp och sa, nästan halvkvävd av skratt:
”Dö, Rålan, du ska ente drecka ur, för då får du verk i magen”.

Roland, som den muskulöse ynglingen troligen var döpt till, stelnade till:
”De’ ska la du skita i,”, sa han irriterat. ”Vell ja’ drecka upp mitt öl så jör ja’ de’!”

”Nänänä, Rålan, hör på maj nu”, fnissade den andre. ”Ja’ säjer att du ska ente drecka ur, för då får du verk i magen!”

I solstolarna omkring fanns det tillräckligt många skandinaver som inte hört den dåliga vitsen tidigare för att fnisset skulle sprida sig.
Två små söta, solbruna ungar stod, med spann och spade i händerna, alldeles intill Roland och väntade på hans reaktion.

Roland för sin del tog en rejäl klunk starköl  och rapade detaljerat innan han svarade:
”Dö, Tjims, du har la allri’ i helvete sett maj bli (rap) schuk å ett par öl!”

”Men lyssna nu för fan! Det här e’ ju roligt ju - ett skämt, Rålan, ett skämt bara: Du skall inte dricka ur, för då får du verk i magen!!!”

Men Roland hade passerat den sinnesstämning där man kan förstå och uppskatta skämt, om än aldrig så dåliga. Roland var trött och lie full och hungrig och nu dessutom förbaskad för att okända människor i hans omgivning tycktes ha roligt på hans bekostnad.  Det var säkert den ilskan som gjorde, att hans fingrar kramade den ena ölburken till skrot. Till omgivningens lycka var det en odrucken burken han mosade, vilket gjorde att ölet sprutade som en gyllengul fontän rakt upp i hans ansikte.

Detta undgick dock Tjims som med en druckens envishet återigen försökte få sin argsinte kamrat att förstå vad han talade om.

”Dö, Rålan, vi tar de’ en bit i taget! Titta på mig” sa han och pekade samtidigt på sitt eget armbandsur. ”Du skall inte dricka ur, ur, ur! Fattar’u nu då?!”

Med ölet rinnande nerför kinderna vrålade Roland:
”Jag dricker väl för fan ur om jag själv vill!”

Bakom mig hörde jag nu hur en svenska, som säkert var mamma till de två barnen, som nu såg ganska skräckslagna ut, försöka förklara den dåliga vitsen för ett engelskt par i femtioårsåldern.

”In the Swedish language, the word ’ur’ means ’clock’, sa hon men blev genast rättad av sin man som sa: ”No, darling it means ’watch’! A clock is something that you hang on a wall!”

Det engelska paret såg inte särskilt vetgiriga ut, men mamman insisterade:

”OK, it means watch, than, so when he is asked by his friend not to finish his beer, he is really beeing asked not to drink his watch”, sa hon undervisande.
”Drink his watch?!”

Det var synd att säga att det engelska paret såg klokare ut efter denna förklaring, men så hade de ju inte heller hört det där om ’verk i magen’.

”Yes, that’s the fun of it!" vidmakthöll den svenska damen  "Because if he eats his watch he will have to swallow the ’clockwork’ or ’work’ which, spelled in a different way  (värk!) also is the word for ’pain’ in Swedish!” avslutade hon sin förklaring, stolt som en småskollärarinna på sin första avslutningsdag.

Det engelska paret tittade tvivlande på henne, samlade ihop sina pinaler och lämnade skyndsamt playan, han först och hon halvspringande.

I trappan till strandpromenaden ropade hon lite missnöjt till sin man:
”But Brian, I still can’t see what that has to do with his drinking beer on the beach!”

Nä, vem tusan kan det?