Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
När vi blundar för de inre rösterna och stänger ute den sanna närvaron med oss själva och varandra.


Utsuddad tro

Fasaderna dansar runt min nakna kropp,
Varelser vars röster suddats ut,
Andetag tar sig igenom dimman,
Men fotstegen tonas sakta bort.

Kvar återstår ett skiffer av diffusa bilder,
Av svårförklarliga rörelsemönster,
Som söker sig åstundat mot ljuset,
Men som påtvingat stannar kvar i dunklet.

Sköra grässtrån av frost bryts hastigt av,
Men inga spår av en gärningsman finns att finna,
Förövaren är borttrollad likt närvaron av en kompositör,
Hos människor som likriktat blundar för sin inre tro.

Av det bedrägliga i att vi inte lyssnar,
Av det beklagliga i vår ignorans,
Av det sorgliga i vår nolltolerans,
Stänger själen plågsamt ute betydelsefulla budskap.

När hjärtat slår av gammal vana,
Och fötterna på rutin traskar i samma spår,
När kroppen vant sig vid apati,
Och den inneboende musiken har tystnat.

Då har själens ivriga sökande tystats,
Av våra avstängda svekfulla bedrifter,
Av att vi blundar för våra naturliga drifter,
Så att vi bit för bit kvävs av vår slaviska samhällstro.

Steg för steg piskas vi i godan ro,
Men inombords ljuder skrik som ingen hör,
Där virrar själen hjälplöst omkring,
Vilse bland förblindande artärer och kapillärer.

Där har våra utfrysta drömmar kapitulerat,
Frusit till och stannat upp,
Kedjats fast med logikens skarpa argument,
Och folkvimlets menande blickar.

För i livet tycks medhåll ge oss inflytelserika kickar,
Som hjälper oss i vår strävan att klättra allt högre på stegen,
Som ger oss kraft att fortsatt sträva mot våra mål,
Som slungar oss allt längre bort från våra utsuddade drömmar.

Inte undra på att något alltid ömmar,
Skaver, stramar åt och svider,
Men vi skyller på åtsittande sömmar,
Trots att vi kvider även i vår nakenhet.

Vi kartlägger våra liv likt efemerider,
Men utan att fånga stjärnornas glans,
Fängslar vi vår själ, tystar vår stilla önskan,
Och trampar på våra undanträngda bortsprängda drömmar:

Att släppa på våra spärrar och dela vår själsliga strävan,
Att bli ett med världen och allt varande,
Att få höra till, att finna frid, att äntligen stanna till,
Och flyta fram med förändringens mjuka rörelser.




Fri vers (Fri form) av Trubbelmakaren
Läst 282 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2015-03-21 15:05



Bookmark and Share


  Larz Gustafsson VIP
Jag sätter min tro till Jesus, inte till samhället - eller mänskligheten som helhet.
2015-03-21
  > Nästa text
< Föregående

Trubbelmakaren
Trubbelmakaren