Det gamla paret satt i solväggen. Gräset spirade skimrigt grönt ur fjolårstussarna. En humla bzummade vid liljor. Tyst kom en vråk glidande förbi och det blev genast larm bland mesarna: "Akta er!"
På fjorden drog vågor med glitter i vind, som bar från väst och med den riktningen har det gamla paret lä på sitt utedäck.
- Ser du, att våra Forsythior snart blommar, säger mannen.
- Ja, man anar redan gult, svarar hustrun. Och snart får vi forsythiebrasor runt knutarna!
Hon skrattar stillsamt, förtjust.
- Det ser ju ut som eldar, när buskarna blommar som mest. - Skall vi förresten ta oss något. Jag börjar bli hungrig.

Ormvråken, den som tidigare landat i toppen av en tall, lyfter nu och försvinner bakom en bergsknalle samtidigt som en en citronfjäril drar fram på sin revirrunda nere i backen.
Solen värmer som sagt. Och Annika, hustrun, försvinner in i huset. Trollar en stund. Kommer ut.
- Jag kokte några ägg. Och så har vi sill.
- Vill du ha en Besque, Ingmar!