Svämma över.
Det var en gammal skolkamrat som först satte mig på spåret. Han ansåg att även om en inte förstår textförfattares eller konstnärens mening med verket eller ens själv tycker sig kunna tolka det, det ändå ger något slags upplevelse. Jag blev tvungen att hålla med. Det handlar ju ändå om att väcka känslor. Att. På något sätt kunna få andra att reagera, åtminstone något. Det är ju trots allt omöjligt att "tillfredsställa" precis alla. Men reagerar gör nog alla. Även om vi stundom tycker oss känna likgiltighet. Också det är ju en känsla. Ungefär som när en individ tycker sig ha tråkigt och vill att det händer åtminstone något. Då kan abstinensen vara så svår att inte ens ett plötsligt fallande regn gör något för den människan. Det kan krävas att en enda droppes rörelse över rutan på sin väg att förena sig med andra droppar och skapa så småningom en rännil, är det som krävs för att tristessens formliga strypgrepp skall komma att som lätta.