Dina klara ögons insikt
Fick mig att tömma kärlekens bägare
Skymningens ljus över Ditt ansikte skönt
I livets åker var Du så gömd Min skatt

Ut på okända havs utsikt
Då blev Du mitt hjärtas kärleksägare
Men mitt på havet det som ingen av oss rönt
Flög Du Din väg som en skadad Duva i mörkaste natt

Därför gråter min själ förlamad av längtan
Därför har min himmel förblivit grå
Därför vissnar alla prästkragar på hjärtats äng
Därför ser hjärtats ögon blinda inte i hopp

Åh du flyktiga värld i trånande trängtan
Vart finns Hon som gjorde himlen blå
Hennes doft jag minns uti vår gemensamma säng
För Henne åter jag ber i ande själ och kropp

För Henne åter jag ber i ande själ och kropp..............

KB