Mina egna lärospån inom teatern har varit något liknande som i din text. Det vill säga att söka gestalta en person som aldrig själv var med i pjäsen annat än som hörsägen om att åtminstone vara en person som de vilka var med i pjäsen hade viss kännedom om. Det bästa med just pjäser är att de brukar handla om hyggligt fiktiva personer. Min roll var att leka gud och det klarade jag hyggligt, behövde ju aldrig beträda scenen utan kunde mest omtalas som en som höll till i mera kulissen.