Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Inspirerad av livet självt att skriva.


Något litet om grannar II






Jag fattar inte vad grannarna tror att de sysslar med. Varje gång de lagar mat luktar det så starkt av kryddor att en annan håller på att smälla av. Inte nog med det. Ofta luktar det precis som om de höll på att elda med fuktiga möbler mitt i vardagsrummet. Bränt, skämt och starkt så in i Norden. Dörrarna hos deras grannar är inte nog täta utan "brandröken" tränger in överallt. Inte nog med att de ser till att förgifta atmosfären om kvällarna med sina märkliga grillvanor utomhus. Nej, morgnarna är nog värst faktiskt i det flerfamiljshus jag stundom är på besök i. Vilken himla tur att jag inte bor här. Om jag måste välja mellan att vistas här och hemma hos mig så väljer jag faktiskt att vara på kurs i exempelvis Östersund, Katrineholm eller Lund. Hemma hos mig låter det så trivsamt av bankande och borrande eller som om någon hade party med bara de mest dunkande tonerna som tränger genom. Basen med andra ord. Nej, man skulle bo någonstans i nära anslutning till en sjö. En sådan där liten fullständigt förstörd sak, präktigt förorenad så en slipper få badande besökare i onödan eller för den delen folk som även de vill bygga och bo nästgårds. En skog vore inte så illa, om det inte hotades med skogsbrand under sommarhalvåret och folk som absolut bara måste vara ute och se om det går att terrängköra sönder all den vackra marken.




Prosa (Fabel/Saga) av lodjuret/seglare VIP
Läst 218 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2015-12-30 20:55



Bookmark and Share


  Kim VIP
Ja, man får inte ha för vidlyftiga krav…inte heller rädslor för förorenad sjö… :)
2016-01-02
  > Nästa text
< Föregående

lodjuret/seglare
lodjuret/seglare VIP