När du lämnat läkaren efter att ha inhämtat nya tuffa men intressanta erfarenheter gick du ut på stadens gator, inte allihop på en och samma gång i och för sig, men kanske att du varit på dem under den tid du redan tillbringat i Alingsås. När du 'gjort staden osäker' under dina planlösa vandringar med vissa uppehåll som café, apotek samt även försök till småprat med möjliga infödingar kom du som av en slump fram till en krog.

Och som du kände magen kurra och den ännu inte var sönderskjuten av ett pumpgevär från en förbipasserande bil full av gangsters, gick du med prövande steg in genom dörröppningen och befann dig plötsligt på en annan planet. Väggarna var prydda med affischer från filmer som på något vis hade anknytning till planeten Mars. Det satt en del människor där inne som satt och åt eller bara drack. I väntan eller kanske inte väntan på att bli serverade något tidigare gjorda beställningar. Det var förstås en brokig skara individer, konstigt hade det ju varit annars.

Eftersom Alingsås inte är beläget i någon amerikansk stat så bar klientelet inte uniformer från olika filmer eller teveserier. Inte ens personalen bar särskilda uniformer, bara förkläden för att påminna eventuella besökare om att arbetsplatsen de befann sig på var en restaurang med 'fulla rättigheter'. Vilket visserligen innebar att gästen kunde dricka sig full under besöket men helst inte borde vara packad eller ens en smula dragen då den steg över tröskeln och in i den på sitt sätt lätt helgade sal där själva inmundigande ägde rum.

För en del besökare tog det emot att beställa mat för att alls kunna få sig en öl eller ett glas vin. Men sådana var helt enkelt reglerna och sådana måste ju följas ibland. Så där beställdes ofta nog pytt i panna med eller utan ägg eller rödbetor och den som ville dricka hellre än äta kunde så litet som mest pliktskyldigt bli sedd där petandes i maten och kanske även ta en tugga eller två för att sedan svepa ölen och raskt beställa in en sejdel till. Musiken som spelades hade dock ingenting med Mars att göra, såvitt musikerna på skivan inte var utomjordingar som i sin väntan på att ta över jorden gjorde tjänst genom att spela och sjunga.

En av de två vilka stod bakom bardisken och tog emot beställningar och tog betalt, var den som även skötte musikanläggningen. Den andra som stod där hällde upp skilda drycker och gick omkring och serverade färdiga rätter som kom ut från ett lätt slamrande kök. Det var en kvinn som hade kurvorna på rätt ställen i någon sorts röd klädsel som kunde ha varit en klänning som stod för inkasserandet av likvida medel. Hon var dessutom rödhårig och befann sig på rätt sida om de fyrtio, det vill säga på god väg in i sina bästa år.

Mannen i hennes sällskap liknade på intet sätt någon muskelbyggare utan var en lång och tanig räkel med en sådan där mustasch som var populär på fyrtiotalet i olika svartvita långfilmer. Han var svarthårig med stubb på sitt avlånga huvud. Han var svår att placera åldersmässigt, men om du bor själv i staden kan det vara fullt troligt att du vet vem som menas. Han stod och putsade glas allt emellanåt som om han hade betalt för det. Det är en sådan där sak som utmärker många filmer och teveserier, att den som står bakom en disk och serverar drinkar putsar glasen.

Annars kunde en ju lätt få för sig att den som hade ansvaret för disken, om det alls fanns någon sådan individ, skulle kunna se till att glasen inte bara blev rena utan även hade uppgiften att få dem att stå på tork någonstans i de inre regionerna. Men kanske var det någon slags tradition att bara skölja glasen i hett vatten och sedan torka och putsa dem tills de började glänsa som dyrbar kristall. Eftersom du inte brydde dig om att gå ut i köksregionen för att kontrollera hur det låg till med den saken utan bara gick släntrande fram mot ett ledig bord så kom du aldrig till full vetskap hur det låg till med den saken.

Du såg att det fanns ett tomt bås med imiterat läder att sitta och även vila en tröttsam rygg mot och tänkte väl att det kunde passa en dammig resenär. Eller kanske du själv helt enkelt. Där slog du dig ner och så fick du vänta en liten stund innan mannen bakom disken kom fram till dig och uppmanade dig att hitta väg till kvinnan bakom disken och berätta för henne om vad som önskades, kanske utöver den obligatoriska pytten. Du reste dig dröjande och följde därefter i fotspåren över golvet.

Mannen ifråga hade skor som av någon anledning lämnade våta spår efter sig vart han gick. Då du kom fram var kvinnan inte direkt ledig och medan du väntade studerade du spegeln bakom baren, samt flaskor av olika slag. En del av dem hängde upp och ned, medan andra stod på därför avsedda hyllor och tittade inbjudande på kunderna. En del kunder som fått en smula innanför västen kunde säkert ha uppfattat det som att flaskorna flörtade med dem. Men några sådana vanföreställningar led du själv inte av ännu.