Såg upp och omkring
och där den djupa grönskan
som tog sig ton
återigen som förhoppning
och naturlig önskan

Allt var där orkestrerat
men också improviserat
i den stundvisa fågelsången,
ett soundtrack
med trasten som slutlig solist
i ett arioso på sin kvist
i solnedgången

som vore det ett ljudband etablerat
med all denna blom
och knoppning.