Min kärlek, fullkomligt förbehållslös...
jag låter saker och ting ske som de vill
spring i livsvener som inte kan vara still

Hur kan vi leva annat än i ett evigt skratt.
Jag lever konstant blottad, är det en gåva?
Åhh....de ser mig, hör mig...gör du?
lever vi i en tidsålder av nu

Trötta ben i jord av sten
Stelnad livsven
Du behöver aldrig släpa taget eller förstå.
Gör som du alltid gjort...gå..gå.gå...

Jag gör bara det uppenbara mer uppenbart.
Det har ibland varit som vi äger varandra
vi är varandras röster.
Spelar melodier till gungande höfter 

Jag skriver om deras liv.
Deras liv kanske är jag
Hon gråter när jag sjunger, hon är så vacker i just det som är livet.
Verkligheten kan vara en fantastisk plats att vara på
Jag kan gå..gå..gå..

Jag är här för dig och har alltid varit,
har du
Vem är jag nu
Vem är jag
vem är du

....vilka är vi?

Under silvermånen är vi ett djup
Där vilar vårt unika allt
Jag går tillbaka dit ibland
Jag tycks glömt det som var kallt

Skrattar och tänker på när fötterna var stadigt på land
På en lyckas rikemans bänk,  där höll de hand
En Versailles parkett av sten
En hand på varmt pulserande venusben
En gatulyktas vaga sken

Vita spiror i din lysande värld
Jag var där.