Vi väljer själva hur vi skall prata och skriva, blott vi kan. Har vi inget val kan det bli litet hur som skaver. Men på något sätt blir det ändå begripligt. Ibland stavas skall utan ll. När jag målar upp bilderna för andra att se, är bilderna på en och samma gång mina som dina. Vi lånar av varandra som smaragder och diamanter eller bara diskmedlet lånar av regnbågen sina färger. Konsten att skriva handlar om olika saker. Som att behärska språket, kunna sätta ord på känslor och föreställningar samt övning. En sabla massa övning. Ju mer jag använder mig av min fantasi och av mitt känsloregister, impulser och erfarenheter. Ju mer jag kan veta hur att handskas med fragment och detaljer. Ju mera rikt blir språket och de bilder jag målat upp för andra att se och njuta av. Själv skriver jag sällan då jag är illa mående. Men starka känslor är ändå bra. Så oavsett jag är glad och sugen på att skriva eller i affekt och förbannad, så är ju det känslor som går att använda sig av för att uttrycka sig. Det finns de vilka påstår att för att skapa, det kräver en nykter och disciplinerad hjärna. Men det behöver inte alls vara så. Jag kände en gång en alkoholist som för att kunna prestera och vara avkopplad, svepte två starköl innan han gick och bowlade. Vi råkade vara med i samma lag. Själv stärkte jag mig med ett wienerbröd och en läsk. Energiintag kan se litet olika ut. En del säger att jaget inte blir en bättre konstnär av att bete sig konstigt åt, men en målare som styrker sig med en halvflaska vin behöver det kanske för att slippa vara spänd och fyrkantig. För mig kan det räcka med en kopp te och ett par ostmackor. Ibland är tydligheten ett skarpladdat vapen, åter ibland otydligheten. En abstrakt tavla eller text behöver inte vara sämre än en mer föreställande. Att leka och experimentera är viktiga delar av all skapande verksamhet. Människor talar ibland om inspiration. Att något inspirerat, inspirerar. Att bara om inspirationen finns där, det skulle gå att skapa. Andra leker fram inspirationen, som då uppstår under skapandets gång. Varför vänta på att bli något, som om skapande inte krävde övning? Det är när jag övar som det blir något av bara farten. Somliga blir nöjda först då det skapats tio, hundra eller tusen texter, tavlor eller sånger. Åter andra litar på att de övat så länge att blott de sätter pennan till papperet, texter mer eller mindre skriver sig själva. En del individer behöver 'kreativ stress' för att skapa, medan andra är i behov av lugn och ro. Vi är helt enkelt olika, och tur är väl det. Annars fanns det väl bara en sorts bok, en sorts tavla, en sorts liv att leva.