Du river skinnet av min själ

Du stinger mig i min häl

Nu och för alltid just Du där

jag minns en kvinna som hoppade upp i min famn

kysste mig bedövad föll hejdlöst in varats nu när

hon lekande viskade orden och munnen bet mitt namn

Du längtade en evighet

Du rymde in i overklighet

Du fattas mig i helighet

jag minns en kvinna som kröp tätt intill mig då

när vin smakade vällust utan bitter eftersmak

dock visste jag ej om hennes delade sårade håg

men å andra sidan

vad visste man då

vad visste Vi två.....?

KB