Går ofta ut på att du först kan något själv och att du kan tänka dig att dela med dig av vad du vet. Kraven på dig själv skall då helst vara att du tar dig en smula tid, samt att du övat dig i tålamod. Så att du i första hand försöker med en vänlig inställning och inte snart nog skriker ut ett "Men vad fan, begriper du ingenting?" Bland det första du gör.

Om personen ifråga inte genast förstår vad du far efter kan det bero på att du och din elev lever i varsin form av verklighet åtminstone vid tillfället ifråga. I din världsbild är sådant du känner till någonting möjligt självklart. Medan det för den som fortfarande svävar i viss okunnighet, det hela framstår som mindre simpelt. Eller för den delen, som just bara självklart.

Så innan du blir galen och börjar supa dig som redlös till tröst. Se till att öva dig en smula i ödmjukhet. När du tycker att du känner dig så redo du kan, se till att skaffa dig en elev. Se bara till att det du själv kan, du kan som ett rinnande vatten, med ena handen på ryggen och utan ett trubbigt eller vasst föremål i den andra.

Och en annan sak, nu när jag ändå har dig på tråden, undvik helst att brista ut i ett hurtigt "Nu kör vi!" Så till vida det inte handlar om en körlektion och bilen ifråga har dubbla kommandon. Börja med något enkelt istället. Koka en portion makaroner, det är det svårt att misslyckas med.