Din röst en porlande beslutsam bäck
så klar att dricka, faller fritt för berget,
musiken dansande som vindens virvlar
sig styr mot öppna fält ditt hjärta valt,
ett hjärta fullt av fågelvingars slag,
så mjuka rörelser i harmoni
med tiden sång, med tidens egen gång
att livet föds som pulsar ur din kropp.
Jag älskar så din sång att huden ångar
av rösten fredligt höjd så sällsamt skir
och manar fram ett känslohav att sänka
sin kropp uti och blandas milt med allt,
din röst en smekning len som hudens mjuka,
din ton som hårets fall, som ögats klarhet,
din rytm ur hjärtats slag så dämpat vilda.
Jag hör dig sjunga rent, din sång ur bröstet
och kosmos stannar, lyssnar gråtande
av glädje flödande ur sanningen
om liv, att alla vi är ett som strömmar
beslutsamt sökande vår lyckas väg.
Din sång en hjälp att finna vad vi letar,
din sång en gång ur kärlek född kan lysa
vårt mörka, bloss som tänds av gudars händer.
Musiken vänder tankar, krig blir fred
och vägen öppen led, tonen leker
som barn med öppna hjärtan, smärtan viker
och varat bara är, som rösten själv.
Jag ber dig sjunga alltid, gunga kosmos
till ro, bebo det helas själ och nynna
så klart som bäckens vatten faller tidlöst.