Du och jag.
Vi skriver så olika.
Det är bra.

Hade vi skrivit lika
hade jag inte behövt läsa dina texter
och du hade sluppit läsa det här.

Ibland går jag på jakt
i min läslogg
för att se vad andra har klickat på
och kanske även har läst.

Då hittar jag kanhända
en text jag själv inte minns
att jag skrivit.

Vilket kan bli
en spännande överraskning.

Tänk bara om du hade skrivit den istället.
Hade jag blivit lika överraskad då?
Troligen inte.

Jag hade nog förväntat mig
att en text som publicerats på din sida
vore skriven av just dig.

Men att bli överraskad
av att finna en eller annan text
på sin egen sida som du kan tänkas ha läst.

Det känns fantastiskt.
Vilken tur det var jag som skrev den
och inte du.

Hade du velat läsa den annars?
Vi är nog olika på det viset.
Jag gillar att ha litet dåligt minne på det viset.

Då kan jag också tänkas njuta av läsningen.
Liksom kanske även du gör.
Då är vi två om det.

Visst är väl det fantastiskt, säg?
Jo, jag vill lova det.
Jag kan komma på mig själv

om att då jag klickat på din text
och läst den ända ner,
att jag redan läst den förut

och lämnat tassavtryck i form av en kommentar.
På det viset kan jag njuta den
än en gång utan att bli besviken.