Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
När det kommer till att tala en smula allvar görs det bäst genom att förmedlas via en smula svamlande. Exempel på detta framförs nedan. Googla gärna artikeln "Fula ord som gör en luguber". Jag gjorde det.


Ett lodjur pratar i nattmössan





Det finns lodjur och det finns nattmössor.
Men jag äger ingen.
Jag skulle inte kunna äga en annan människa ens om jag så ville själv.
Det är därför det är så många skilsmässor.
De mässar för varandra och försöker äga varandra.
Folk gifter sig för att få vara nära en annan människa som ska rädda dem från att ha ett tråkigt liv.
Tacka fan för att två tråkmånsar inte kan rädda varandra.
Vad de kan göra är att fortsätta gosa med varandra.
Ett äktenskap är en förutsättning för att två tråkiga människor ska kunna fortsätta att ha tråkigt, bara nu genom att tråka varandra med egensinniga knäppa vanor och genom att tråka varandra för sina möjliga fel och brister.
De kan försöka uppfostra varandra förstås.
Kvinnan kan försöka sig på att göra med sin man vad hennes mamma gjorde med kvinnans pappa.
Mannen kan påpeka för kvinnan att så där gjorde aldrig hans mamma och hans pappa kan vi lämna därhän, som är ett fint ord från stenåldern.




Prosa av lodjuret/seglare VIP
Läst 223 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2015-06-20 12:07



Bookmark and Share


  Ronny Berk
förutom en missvisande rubrik ( vissa lodjur saknar nattmössa ...) en tänkvärd och välformulerad text ...
2015-06-20

  Ulf D VIP
Hur våra tankescheman formas och omformas under livets mer nära skeenden är intressant men knappast tråkigt, för de inblandade, demoner som drar hit och dit, från och till förändringar, men som där som här döljer skuggorna det viktiga, jaja, nu skriver jag med knasluvan på. Jag undrar hur skulle texten bli om den gestaltades i stället? Strindbergsk, Norénsk eller Lynxskt?
2015-06-20
  > Nästa text
< Föregående

lodjuret/seglare
lodjuret/seglare VIP