Du har en massa ångest för vad du gjorde för så länge sedan. Du var ung förstås och du hade en massa känslor du behövde få utlopp för och du bar på en hel del uppdämd ilska. Men istället för att gå i terapi begick du fyra mord.

Det försvann fyra människor på en mindre ort långt borta från din hembygd där du hade semester med din familj. De hade semester och du hade sommarlov från gymnasiet. Alla dessa mord begick du under fyra litet väl spännande veckor.

Du kände dig sysslolös och bar på en inre oro. Istället för att göra något kreativt gjorde du något destruktivt. Men du kände under dessa fyra veckor ett kraftigt rus, en upprymdhet bortom alla försök att kunna för någon förklara riktigt vad som hände.

Du förstod det kanske som att du gjorde samhället en tjänst. Som att skära bort en cancersvulst från den kropp samhället sägs utgöra. Åtminstone från det samhälle eller kommun där brotten begicks.

De brott som de kriminella männen begick och som de vilka begick dem, straffades inte nog enligt dig. Männen begick var och en brott mot mänskligheten, grov misshandel och även om de angavs och på det viset blev misstänkta så gick de till slut ändå fria.

Tills du kom och gjorde slag i saken. Du tog rättvisan i egna händer och det kan envar förstås tänka vad de vill om. Att de fyra männen råkade vara poliser gjorde dig ingenting. Det viktiga var att de efter den sommaren aldrig mer skulle kunna begå sina hemska handlingar, vilka de begick precis som om de befann sig i krig och ansåg att den gamla devisen om krig och kärlek gav dem amnesti nog.

De bildade en liten och sluten grupp som våldtog och misshandlade till näst intill oigenkännlighet, såväl pojkar som flickor vilka gick i skolan precis som du själv i de senare tonåren. De drack och tyckte att livet var en fest, de provade knark och syndade mot sin övertygelse på ett läger för konfirmander.

Poliserna verkade tycka att de utgjorde lovligt byte och att de fick skylla sig själva. Poliserna dödade inte ungdomarna, men näst intill. En del människor som uttalade sig för pressen ansåg att det kanske varit bättre om ungdomarna fått dö istället.

Fast då hade det ju varit mord och då kanske männen fällts istället för att bli friade i rätten. När det sedan gått några år efter skandalen kom det sig att du och din familj tillbringade några ödesdigra veckor i trakten och så gick det som det gick.

Du var duktig som fick dessa fyra mord att se ut, vart och ett av dem som fyra enskilda olyckor utan samband, och därför gick det inte heller att bevisa något annat. Det skrevs förstås en del i tidningarna efter det första och litet mer efter det andra.

Men efter den tredje olyckan började det se ut som ett mönster och en oro spred sig i trakten. Ändå skedde det ett fjärde mord innan serien var komplett och hela ligan var utplånad som du såg på saken själv. Det hände förstås fler olyckor i trakterna där, men sällan med dödlig utgång och ingen av dessa stod du bakom.