Jag skulle kunna skriva poesi

Jag skulle kunna dansa

Jag skulle kunna viska

Jag skulle kunna skrika

 ?

Jag har skickat röksignaler

Jag har varit i och utanför min kropp

Jag har trotsat döden som en katt

Jag skulle kunna utföra mer mirakel

Men vet Du?

Jag ger mig nu...

Jag har längtat..

Haft separationsångest som gjort mig till änka innan en relation ens manifesteras.

Jag har varit så hel, så trasig, så jävla fullkomlig i min längtan...

Jag ger upp nu...

Jag har gått, vandrat i en allé av tårar, jag har brunnit så mitt hjärta höll på att krossas, jag har sökt, jag har funnit, jag har försvunnit, jag har älskat, verkligen på djupet älskat... Men allt var för min dröm....

ALLT.... Allt var sökandet efter...

Efter min egna kärna.

Som om jag blev fylld av helig ande, fylld av min Kärlek och längtan, fylld av Din själdansande Kuk..

Jag fanns inte.

Jag den oönskade.

Jag som överlevde abortförsöket.

Fostervatten i motstånd och.... Hat..

Ja en kan tänka sig själv, ödet, tragedin för en kvinna att MOT SIN YTTERSTA VILJA bära och sen föda fram ett barn.. En sådan grymhet..

Stackars oss, tänker Du kanske som läsare som har empati..

Yes, ja visst led vi.

För vi valde det..

Kanske är detta privat och självupplevt? Kanske horar jag i effektsökeri. Bekräftelsekåt?

Nej, jag vill nog bara som Du bli älskad. Men först vill jag bekänna något.. Ty jag är full av skuld...

Rent hypotetiskt alltså.  

Jag är smutstig i min själ. Jo det är jag. Jag lekte jag var Snövit som barn, min snälla Mamma sydde mig en exakt snövitsklänning. Hon var snäll och intellektuell, att hon inte älska kan hon ej klandras för.

Snövit och en styvmoder, på sätt och vis, men jag trodde jag var som andra barn älskad, men var trasig och min drömvärld var tryggare än.... Än vadå? Har ni en verklighet? 

Vad är det?

Jag satt på innegården i Odenplan på Upplandsgatan och jag ägde i min Snövitsklänning. Prinsessa. Jag. Glad på djupet för en gångs skull. Då kom den snälle grannen som tyckte så mycket om lilltösen i mig... Med glimten av bus i ögat och med hjärtat ömt han sa:

- SOTSVART!

I ett ord han krossade min dröm....

Jag grät så klart, gick hem för att bli tröstad av en sval mor utan kärlek. Hon var snäll. Intellektuell. Hon sa vad som skulle sägas.. Kloka saker. Att hjärtat inte älskade - vem kan klandra det..?

Jag!!

Jag? Undrar Du: Varför skuldbelägger Du Dig? Du var ju dessutom bara ett barn?

Mmmm... 

Ja, just då var jag ett barn...

Men vet Du, vad är den ultimata skändningen? Den ultmata hämnden? Vad är det värsta en kvinna kan erfara?

Är det inte att bli våldtagen?  Är det inte att mista ett barn?

Tänk Dig att denna kvinna i förflutnas tid, i en annan historia, i en annan skepnad, i ett annat kön såg till att jag blev avrättad....

Tänk Dig om jag i lågornas sken valde att inte förlåta? Tänk om jag lovade i mitt häxhjärta att hämnas och att hämnas stort...

Århundraden går, jag älskar och återuppstår, jagas och avrättas igen...

Tills jag svepandes genom rymden ser ett samlag. Jag tar min själs tillflykt i faders prostata och härmed erövrar jag min banepojke. Alltså kvinnan numera. Hon som blir befruktad, inte av helig ande, men väl av mig...

Det är fullbordat! 

Vem ska leva?

Vem ska dö?

Du, Mamman, försöker döda mig. Igen!

Jag blir ingen seg slamsa i abortörens skål..

Jag, slyna, synderska, häxa,

Är barnet Du aldrig älskade, jag är den som krossar Din framtid. I helvetiskt smärta och motstånd Du föder mig.

JAG, HELA JAG, är en baklänges våldtäkt...

Och nu.... Nu.... Vill jag. Inbillar jag mig. Tänker jag. Hoppas jag. Ja, TROR jag att jag kan bli förlåten och hel... Men jag hatar.

 Jag hatar oss så. Jag hatar oss för detta. Mord omlott i ondskefull karmadans.

Jag orkar inte hata mer. Jag älskar hatet som ALLA EMOTIONER. Jag använder hatet som glöd, jag transformerar det till kraft. Energi. Energi som idag från 1900-talet och i dagens andra millennium vill göra gott. Vill fred. Vill bot och bättring.

Jag jobbar idogt på att förlåta oss. Den egna våldtäkten då jag var liten Quinna och var 15 år bär jag som en påminnelse om hur livslång skräck och smärta känns, en man jag inte kunde bli adekvat arg på: han var ju narkoman. Han var inte vid "sina sinnens fulla bruk". Jag hann dock för min Självaktning skull säga honom 13 sanningens ord efteråt, då han inför en annan kvinna sökte bekräftelse.

Han tappade prestige och hakan, jag tappade en förmåga. Jag blev amputerad för livet....

Livet gick vidare. Jag hade aldrig velat älska som då som den dagen jag blev våldtagen.. Duschen tog ej bort "det smutsiga".  Jag ville tvagas i säd. Tvagas av en pumpande lem i Kärlek. Knullas vilt och hett av någon jag älskar...

Jag bad mannen jag träffade då som var nästan som min pojkvän, ja i alla fall min älskare, med de skönaste och hårdaste kukstötar jag minns, att ta mig. Just den dagen sa han Nej. Han hade valt att gå tillbaka till sin gamla tjej...
- Ååå ta mig bägge två, bad jag som så sökte en far och en mor. Desperat.

Han ville inte. Han var i detta sann och sund..

Jag visste ju inte ens vem hon var. Inte skulle jag pga desperation älska med en främmande kvinna?!

Livet och passioner gick vidare, jag rusade från min skuld, mitt ok, min arvedel från våldtäkt från innan vagga och innan grav....

Rent hypotetiskt det skulle kunna vara jag. Eller fiktion.

Oavsett vad:
om jag ska kunna Älska Dig så behöver jag på djupet förlåta ALLT som är.... 

Säg, om jag förlåter mig... Älskar Du mig då? 

Jag brinner av kåthet men kan inte älska mer, det blir bara tomt. Jag säger att jag är kåt, för det är jag. Konstant. Libidot är min bäste vän.

Jag säger att jag älskar Dig, för det gör jag, mitt hjärta är varmt och snällt. Jag älskar mig. Jag älskar många...

Jag är Man och Quinna inne i mig, rustar att bli ett helt inre Yin och Yang. Ändå i mitt hela är jag halv. Halv. Halv.

Jag skäms! Självständiga jag. Ja, jag stretar emot.. Många försöker binda mig till sig på olika sätt, attraheras av det vilda och sensuellt skörstarka i min själ. En säger han både hatar och älskar mig för att jag är enligt honom för perfekt. Han ser Gud i mig. Ja, han är clairvoyant och han ser rätt. Jag är Gud. Han med. Vi är alla Gud, eller en del av KRAFTEN...

Han är en av många jag skrämt. Min intensitet. Lockar. Hetsar. Förför. Skrämmer. 

Jag fann min tillflykt i dyrkan. Att bli dyrkad och i att dyrka.

HÄNGIVELSE...

Jag fann min tillflykt i extastisk dans och scen.

Jag fann min tillflykt i en relation med 16 år celibat.

Jag fann min tillflykt i fetma.

JAG ÄR MIN TILLFLYKT I ORDEN... 

Allt jag flyr från är DIG!!!!

Älskade, var är Du???

Jag vet Du älskar mig,

Jag har älskat Dig sedan tidernas begynnelse. Vägen är krokig. Jag är full av resdamm. Jag har de finaste reskamrater och älskade bröder.och knullsjälar. Jag lever i het celibat.

Jag älskar och älskas....

Men jag saknar just Dig.

Jag blir påmind om att Du finns ibland.. 

KÄRLEK - VEM ÄR DU? 

Jag känner Dig så väl? Är Du Du? Är Du jag? Är Du Gud? 

Kom, jag förlåter, jag brinner, jag längtar....

JAG GER UPP.

Jag orkar inte tro mer.

Längta mer.

Jag låtsas Du är hos mig. Nu.

Orgasmen är för oss.

Hade Du varit med mig hade Orgasmen bara varit ett förspel.
Tillsammans är vi paradiset.

Tillsammans är vi Ett och allt..

Just nu får jag fnittra nöjt i mitt ingenting. 

Universum har svarta hål, ett av mina favorittillhål, jag går dit en stund för att bli ny... Tackar det svunna. Clearar. Nollställer. Bryter ner. Allt!

Skapar i ljudet, ordet frekvens i ny materia, svänger i Kärlek den högsta ton fri från allt annat

Jag är Metamorfos.

Jag föds igen. I kärlek.

Snälla! Älska mig Nu.

Amen

? V I C T O R Y ?
? V I C T O R I A ?

_______________
© DominiQue NVC Costa 

Sjunde dagen, sjunde månaden 

LJUSBRONS ÅR 2015 EFT.KR 
DominiQues Multidimensionella HjärtExpedition

 ______________________________
Välkommen även att se övrig grafik & foto

VEDIC ART by DominiQue
DominiQues INSPIRATION & GRAFIK
PhotoMagic by DominiQue