Ni är namnklädda får i flock. Det gör mig till en fåraherde. Den herden bör väl rimligtvis inte förvänta sig våldtäkt ifrån sina (förvisso djuriska) djur?


Mina manliga vänner vars identitetskvalitéer var torktumlade; en tomhet med livskraft. Brutalt överflödig brist på denna lilla rymdplanet . Kamphunden i Slitz ingen uppskattar då bikinibröst fyllda av omänsklighet får kuken att stå. Jag är hunden och ni är både kuken och tuttarna ihop. Tror er vara fullständigt fulländade med depressionen som narkotika och vägrar låta kärlekens spela någon roll. Den ska bara finnas där ohämmat då lojalitet tydligen går att lura till sig. Hunsad som ett jävla skämt poppar jag upp; gubben i lådan. Är en lådvinsmadrass med stelnad sats som övergivits från rus och landat som burdus


Jag tovar eran ull som lovar en fyrkantig bit väv
Vänskapsband binder oss samlade i symaskinshärva.
Valde er utanför mina behov som självhjälpsmaterial. Neutrala kom ni till mig och min grovt framstegat öppna dörr. Försökte rota stygn mellan de vävda remsor ni donerade. Gick åt helvete åt pipsvängen och åt helvete med ni och era bedrövliga slagmän.
Jag är en ung kvinnofigur och bör tydligen klargöra;
-Att min sympati för dig som hane inte innebär några parningsritualer, är inte Reykjavik när landet fylldes av tung rök som föddes ur en bultande vulkan-fitta. Jag var inte kåt. Ännu mindre var jag romantiskt insatt i mina då så kallade vänner. Får jag ge kärlek ändå eller är jag återbetalningsskyldig till er nitlott?
En fin kompott av olika spya jag behövt sprayfärga både nassalt och oralt mot min fallucka.