Kålle och Ada var i Köpenhamn för att köpa sig någon dansk relik att släpa hem.
Översatt till rikssvenska löd samtalet med handlaren ungefär enligt följande.
Ada
- Jo, nu är det så här att Kålle skulle vilja se på ett antikt väggur.
Handlarn
- Nu är ju det här inte någon butik som handlar med riktiga antikviteter utan mera med sådant som folk velat få ut en slant för och jag kan inte garantera att grejorna är några verkliga antikviteter.
Kålle, som ser ut att kika ut genom ett av källarfönstren väljer att fälla en replik som skall göra att Ada kan passa på att 'lägga sig till med' några föremål hon fått syn på och givit upp den där sucken som är en signal till Kålle om att skapa en diversionsmanöver.
- Men det är ju omöjligt. Palme är ju död sedan länge, och ändå står han därute och ser ut att tänka på allt annat än kyrkogårdar.
Handlarn låter sig mycket riktigt luras att kika ut och så kilar paret ut genom dörren och väcker handlarn först då han hör ett lätt plingeling från dörrklockan.
Vid detta tillfälle hörs en hund skälla från kanske en bakgata och ett flygande tefat blir iakttaget i en svensk ungdomsroman av Sven Wernström i händerna på en vuxen människa som vill som återuppleva något av sin flydda ungdom star. En spillkråka har siktats över Borlänge och ekot av Björn Borgs slående häpnad hos publiken i fordom Båstad hörs ännu mellan väggarna mera inomhus där.