DEN DÄR HANDEN

När livet rammar

När allt är öde

När allt är svart

Eller

Det behöver inte vara

SÅ dramatiskt 

Bara tomt

NÄR

Den där handen

plötsligt finns där

Ögon av närvaro

Någon har sett Dina tårar 

Du blundar, ganska död faktiskt

Och så kommer den där handen

Fattar Din, Du hör lugnande ord

Den där handen

En medmänniska 

En Ängel

Nån som bara är 

Gud för en stund

Jag har hållt den handen

och

Jag har varit den där handen

Jag och många med

i hjärtat skärande längtan

Blir påminda då

Om Kärlek 

Vi är alla hungrande barn

Vi vill alla innerst inne bli älskade

Det är så lätt att hänge sig

Börja känna kärlek 

Tro att handen är svaret 

Här sitter jag med tomma händer

Och mina ord, sanna från hjärtat

Har rört djupt i längtan

Likt jag blivit rörd

Och jag erfarit min längtan

Det är ärligt störande

Berörande och många gånger

F ö r f ö r a n d e

Så mycket åtrå, så mycket passion

En ensam kropp kan förnimma

Så mycket sorg en ensam Själ

kan maskera

I Älskogens nakna dräkt

Vi är aldrig så utlämnade

som då vi älskar

Visst vi kan leka och älska med ett leende

Som om om det inte vore en stor grej

Vi kan fokusera på lusten och kroppens förnimnelser

Den där handen kan allt göra riktigt gott

Ibland är handens närvaro mer beroendeframkallande än heorin..

Men sen då?

Bortsett från ansvar, 

Allt, livet i stort?

Om jag varken är handen?

Om jag varken är Quinnan,

Gudinnan att förlösa alla

Dina drömmar..

Och om inte Du heller är...

Då går jag in i gränden.

Stannar upp.

Allt stannar.

Jag inser jag vill ingenting.

En återvändsgränd.

Men jag gick in för att älska.

Går jag ut ur gränden

Väntar livet,

Och ärligt det tråkar ut mig

Jag fick se vackra bilder 

från heta källor på Island

Central Park, och New York

En bild på en sagolik bro

Nej jag lockas inte

Bara tanken att resa gör mig tung

Jag känner mig lite hemlös

Rotlös

Planlös

Och då längtar jag precis som

många andra efter den där handen 

Som ska rycka mig loss.

Men lyssna nu

Jag är inte vad Du tror

Jag är bara ett sjunkande skepp

Precis som Du.

Jag har drunknat förut,

Drunknat och överlevt

Har Du drunknat?

Och blivit uppdragen

Ur djupa vågor

Uppväckt genom att någon

Andas för Dig?

Oavsett, de blir inte våra nya lungor

Bara starthjälp 

Vem ska jag lura?

Vill Du verkligen bli lurad?

Äkta kärlek, är väl ändå 

Inte bara "trevligt sällskap"

och bra värderingar och "vi trivs"?

Äkta kärlek börjar inuti.

För det fodras Liv.

Jag kan inte längre kamoflera:

- Jag är död.

Levande med död.

Borta. Finns inte.

Gnistrar till ibland 

Med en hand öm eller i passion.

Men jag finns inte 

mitt bland er.

Finns Du?

Jag tror vi är många levande döda

Jag tror vi är många som väntar

På den där handen.

Och jag, jag vet ingenting 

För jag finns ändå inte

Jag är inte den där handen

Jag bara är

Tom

Allt jag fyller tomhet

med är längtan 

Det är farligt 

Jag borde fylla på med liv

Precis som Du

Vi är många som inte vet vad liv är

Många dövar sig i plikt

Andra i föreställningen om kärlek,

Relation, kanske familj och passion

Och så längtar vi 

efter den där handen

AKT 2

Jag kapitulerar 

Jag vet ingenting

Jag vägrar famla

AKT 3

Jag vill simma på djupet

Ååååå den här handen...

- Kan jag simma?

FINE - SLUT - RIDÅ

Applåder ?? Händer 

Händer som applåderar 

De där händerna

Kan Du simma?

Vad händer?

Och med vilka händer

Tar djupen....

Oss vidare? 

("från hand ur mun" poppar upp ur minnenas korridorer. Jag vill ej skriva den frasen. Den hör ju inte hit. Jo, tvingar mig en kraft. Skriv till den... jag författare alltså förstår inte vad den ska här att göra, men tydligen är frasen viktig för någon, så den slinker med, utan att höra hemma...)

© ORD, VEDIC ART & FOTO

Min hand, min konst, min ångest, min kraft...

DominiQue NVC Costa 

Arla 27 juli - 2015 eft.Kr 

LJUSBRONS ÅR?

Blir här ljus? Nu....?