Jag vet inget om honom - men han är en av de vackraste Män jag sett.
Kanske har han en vacker själ - jag vet inte?

Jag fick sagt till honom att han var vacker i alla fall - Han blev så lycklig och jag fick ta ett foto - en morgon I Paris...
jag ensam i gryningen med min kamera...

___________________________________

Är han inte fin?
Skit i den avfotograferade bildens kvalité, blänket eller det tekniska; -)
Det här är den bästa bilden jag någonsin tagit.

Jag är en nattuggla, men jag försökte lägga mig tidigt och lyckades ta mig upp och starta min fotovandring klockan 5 i Paris. Jag bara gick dit känslan pekade mig, det var magiskt, hela vackra Paris var så gott som tomt, det kändes som jag Ägde, och solen som bara steg och steg, gryningstrålar som guldflammor över de vackra husen, monumenten, all parisisk storslagenhet och ruffighet, överraskningar och dess omväxling vid varje nytt kvarter, doften av bröd som bakas, staden vaknar sakta.

På en liten gata, ser jag då denne man, och jag kan bara inte behärska mig (varför skulle jag?) så jag säger:
Excusez-moi monsieur, vous êtes si belle, est ce qu je pourait prendre une photo de vous?
(Min franska är ej perfekt, men det betyder något som: Ursäkta min herre, Ni är så vacker, skulle jag kunna få ta ett foto på Er?)

Att se den gamle mannens leende, hur han fullkomligen skiner upp, var ett av de vackraste momenten i mitt liv, och han svarade så glatt och förvånat:
-Moi?
Klick! Här är han förevigad.
Jag tackade så jättemycket och lämnade mannen med en slängkyss.

Det är roligare så, jag vill inget veta.
Vad har han inte varit med om?
Vackre, vackre lille man.

En morgon i Paris.



_________________

Text & Foto
DominiQue NVC Costa
1989 - 2015