du står inte ut med att känna det
delvis kalla regnet mot din hud
med en eldskriftsfjäder bränner du in
regndroppar i den närmaste trädstammen
några ögonblicks ro varar medan
ingraveringarna glöder och brinner
när de mörka sotspåren träder fram
kommer skuldkänslorna in i bilden

du ogillar din handling mörkerdropparna
faller ännu iskallare än förut
än en gång ristar du in nattregnet i barken
om någon ser eldresterna skulle du
inte vara sanningsenlig om hur de uppkommit
skamkänlorna är starka i den skimrande
silveraspens stam finns inga förmörkande sotspår
där bränns inga isdroppar in i barken
men i nattens enslighet sker sådant ändå