blåa andetag klara som
dimmorna utav iskristall
svarta viskningar genomträngade
som bestämt riktade ljuslågor
genom dimmorna skär
viskningarna som en luftkniv
där bladet blivit vässat av
nattens skepnader och demoner
iskristallerna splittras och
silverdimmorna förvandlas till minnen
men kristallstoftet behåller
fortfarande sitt skimmer

fast till och från tvekar och
vacklar dess lyskraft