Fyllkajan är den fågel som låter sig väl smaka av en eller annan färdknäpp, vilken bör lysa upp tillvaron litet extra och som vid tömmandet av densamma även ber om en i andra benet för att förekomma viss obalans. Vid försök till flykt är det nödvändigt med god balans samt även viss tillförsikt. En får hoppas att vingarna bär redan på fjärde försöket. Hemvist, på livets skuggsida eller nattetid i mera gränder, stundom i buskig miljö, bakom parkbänkar eller helt öppet på gräsmattor, i rabatter samt helst nattetid. Distinkt läte som dock kan bluddra sig en smula beroende av hur lång natten blev. Klunka, klunka, hupp, hupp, aaaah.