blommorna vissnar

löv förmultnar

sommaren går

men ännu finns hoppet

om en kärlek som

förbinder gårdagens sår

blommor som aldrig dör

löv som tjänar till läkedom

sommar som aldrig blir höst

den dagen kommer

jag vet det så väl

livets stora tröst

dock nu lever jag här

i tid som rusar fram

står jag på livets perrong

förtröstans tåg på ingång

livet är en resa här och nu

kliver på och av gång på gång

då och då brister själen ut

i lovsång mitt i avfallstider

för jag vet min frälsare lever

och hans omsorgs kärlek gör

resan mer än värd här i tiden

det är så man verkligen överlever

så när blommorna vissnar

när löv förmultnar

när sommaren går

så   finns ännu hoppet

om en kärlek som

förbinder gårdagens sår

kb