Postiljonen på
vår gata ångade upp
läste alla brev
ibland hände att han rev
skrev nytt svar på kärleksbrev

lyckliga slut var
hans tidsfördriv själv levde
han ett olyckligt
liv utan uniform var
han en osalig ande

som mist sin gudstro
gud som haver barnen kär
domprosten kunde
inte tygla sitt begär
höll ynglingen alltför kär

postiljonen på
vår gata höll sig på sin
kant brevduvan med
änglavingar vars vingslag
sen länge har slutat slå

förtjänar att få
ett eftermäle för sin
gärning anmälde
alla övergrepp mot barn
som kom till hans kännedom